Handel mellan Sverige och Danmark – frågan om lagval

Internationella konventioner styr vilket lands lag som ska tillämpas vid avtalstolkning eller vid en tvist, såvida inte parterna har avtalat om lagvalsfrågan. För att undvika osäkerhet och tvister kan parterna avtalsvägen reglera frågorna om lagval och behörig domstol. Det är en viktig fråga. Valet av lag styr vilka regler som ska användas om inte avtalet reglerar en viss fråga.

Avser avtalet köp eller försäljning av lösa saker gäller som huvudregel, om parterna inte avtalat om tillämplig lag, lagen i det land där säljaren har sin hemvist. Detta innebär att dansk köprätt ska tillämpas om ett danskt företag säljer produkter till ett svenskt företag, och vice versa. Notera att detta inte gäller konsumentköp.

Om avtalet inte avser köp eller försäljning av lösa saker blir avtalet underkastat lagen i det land som avtalet har närmast anknytning till, såvida inte parterna har avtalat om annat. Är parterna inte överens om vilket land som avtalet har närmst anknytning till måste en domstol avgöra frågan genom att väga in och beakta alla olika typer av anknytning. Omständigheter som får betydelse blir bland annat parternas säte, platsen för förhandlingarna, platsen för fullgörandet av avtalet eller parternas tidigare avtalsförbindelser. Konsekvensen blir att domstolarna har stor frihet vid bestämmandet av tillämplig lag. För parterna innebär detta att det är väldigt svårt att förutse vilket beslut domstolen kan komma att fatta.

Lagregler preciserar osäkerheten genom att i viss mån förtydliga vad som menas med ”närmast anknytning”. Det land där den part som ska utföra prestationen som är huvuddelen av avtalet anses normalt ha närmast anknytning. Rör avtalet fast egendom antas avtalet ha närmast anknytning till det land där den fasta egendomen är belägen.

Problemet för parterna är inte bara att försöka förutse vilket land avtalet har närmast anknytning till. Inte sällan uppkommer diskussion om huruvida avtalet rör köp av lös egendom eller om avtalet i huvudsak avser en tjänst. För parterna är osäkerheten kostsam och problematisk. Även om det finns likheterna mellan dansk och svensk rätt är olikheterna alltför stora för att kunna ignoreras. De affärsmässiga överväganden som görs vid avtalsförhandlingarna måste göras mot bakgrund av de lagar och regler som sedermera kommer att styra avtalet. Frågan om vilket lands lag som ska styra avtalet bör därför redan i de inledande avtalsförhandlingarna diskuteras och bestämmas mellan parterna.

Vid en diskussion om vilket lands lag som ska gälla kommer ofta frågan om vilken domstol som ska vara behörig. Svenska och danska regler är tämligen likartade i frågan. Enligt huvudregeln ska talan väckas där svaranden har sin hemvist. Konsumenter har dock alltid rätt att få talan prövad av den domstol där han eller hon är bosatt. Svensk rätt innehåller en del exklusiva fora, dvs i vissa fall måste talan väckas vid en viss domstol. Exempelvis måste de flesta fastighetsrättsliga tvister tas upp av domstolen i den ort där fastigheten är belägen. Ska Arbetsdomstolen eller Marknadsdomstolen pröva frågan får inte domstolen i den ort där svaranden bor ta upp målet.

För att undvika osäkerheten kring framförallt vilket lands lag som ska tillämpas bör man redan i de inledande avtalsförhandlingarna lyfta frågan. Genom en juridisk granskning av avtalet innan underskrift kan man undvika att bli överraskad vid en senare tolkning och tillämpning av avtalet.

Jennie Kastberg
Advokat/Senior Associate
Ramberg Advokater, Malmö
Telefon 040-627 07 20
jennie.kastberg@ramberglaw.se